Stand tall, acting small
You see it all, I got your calls
That’s no use in sorting out, no
That’s no use, there ain’t no doubt
Good times on the rise
Could it be they got all that you longed for
A place to lay it all
Could it be that you’re just like me
In my thoughts you’re so much more
Good times on the rise
Now it’s all in your hands
No, no you won’t go wrong, no
Oh no, it pays to belong
Står nere i den lokala livsmedelsbutiken och ska handla något gott till kvällen när jag inser att det hela kommer att sluta i dödsångest och magkramper. Men framför allt i skam. IGA är en liten skitbutik med dyrt och värdelöst utbud men man går dit som Bondi Beach-bo om man måste. Det är inte en sådan affär som har en delikatessdisk direkt, de har knappast ost eller skinka. Jag stannar vid Aloe Veradryckerna och roffar åt mig tre stycken (halva hyllan) och vandrar sedan iskallt vidare till mejerihyllorna där jag hittar en ynka liten ost som ser ok ut. Camembert – check! Sen tar det stopp. Det finns ingenting mer som varken ser eller verkar gott i utbudet. Vad är det för en fattigmanskväll jag har i min varukorg? tänker jag för mig själv. Helgen ska ju vara majig och nu när jag dessutom jobbar hela denna vill jag ju ha lite extra grädde på moset.
Jag har nu sedan förra måndagen, alltså snart två veckor varit sådär sjukt strikt med min diet att det nästan känts tråkigt att äta och jag har dessutom inte druckit alkohol. Nu låter jag säkert som en halvalkis men att inte få njuta en fredagsmiddag på restaurang med ett glas rött till tar liksom lite glädjen ur det hela. Igår drack jag Virgin Mary’s och citronspetsat mineralvatten på krogen… Nåväl, jag har ju valt detta själv. Men för att återgå till där jag var med mitt fattiga lördagskvälls-gottis så kan jag rak i ryggen erkänna att det slutade precis som jag trodde. Godis, TimTam’s och chips slank också ner i korgen. När jag skulle betala kändes det som om kassörskan visste vad jag höll på med och därför tittade på mig jättebarskt. Inte ens när jag försökte kamouflera all förbjuden ”frukt” med ett nio-pack toapapper, log hon.
Det mina vänner, var receptet på en hycklares lördag! (Återstår dock att se om jag verkligen vågar mig på att öppna påsarna och förstöra min kosthållning).
Puss!
Nu tänker du att alla alltid får vänta på hantverkare. Men i min värld med nära och kära i branschen har jag aldrig behövt vänta, aldrig betalat överpriser (förutom den gång mitt ex målade om hela min förra lägenhet, hahahaa) och jag har aldrig behövt bli besviken. Det har jag faktiskt aldrig blivit här heller. De jag har erfarenhet av har varit snabba, noggranna och trevliga. Nu är det nog egentligen vår real estate agency jag ska skylla på. Det är de som förvaltar fastigheten åt ägaren som bara har köpt den som en investering och inte bryr sig. Lisa Steele som fastighetsbolaget heter är litet och kallar sig boutiqe vilket i hotellsammanhang innebär att man är lite hemtrevligare, huserar någon form av shop i lokalen och uppfattas som lite lyxigare. Det här bolaget uppfattar jag snarare som lite snorkigare, mindre effektiva och ganska otrevliga. Hur som helst så sitter jag nu här och väntar på att hantverkare ska komma och fixa våra lameller i sovrummet, som den förra hyresgästens katt rivit sönder. Även toadörren som inte går att stänga till ordentligt ska justeras. (Ja, det gäller att sätta på hög musik eller att ha tv:n på när man ska skita här).
När de är klara, om de nu över huvudtaget behagar dyka upp idag ska jag åka till Bondi Junction och claima tillbaka lite pengar för den lungröntgen jag var tvungen att göra för ett par veckor sedan. I Australien fungerar det ofta så att du betalar på plats och sen i efterhand har rätt att kräva tillbaka dina utlägg från Medicare som kan liknas vid svenska Försäkringskassan. Hoppas det ska gå snabbt och att jag efter det hinner gå en sväng i alla butiker i de stora Westfieldgalleriorna. Jag behöver fler tjocktröjor och skulle bli glad om jag kunde hitta en snygg, lång cardigan av något slag. Det är svårt att hitta snygga kläder i det här landet. Gör du det är de ofta internationella (europeiska) märken som här kostar skjortan och lite till. Såg i och för sig att favoritbutiken (just nu) Tuchuzy rakt över gatan har rea…
Sist blev det två enkla men härliga t-shirtar från Bassike (organisk bomull, yay!) resp. Nathan Smith… Så snyggt till jeans och något majigt smycke.
Att kunna andas är inget jag tar för givet. Det gör nog ingen astmatiker. Men nu är det inte andningen genom munnen som är problemet, utan den genom näsan. Jag är så täppt att det dunkar i tinningarna på mig. Köpte en nässprej när jag var sjuk sist och det var den sämsta i mannaminne. Överanvändning är bara förnamnet och ändå släppte inte täppan. Idag gick älsklingen min och köpte the real stuff och JÄVLAR vad bra den är! Fattar inte varför jag skulle snåla och ta någon billighetsvariant när jag vet att Otrivin Menthol är den som fungerar bäst. Jag andas igen och huvudet är lättare. En eloge till den forskare som kom på denna nässprej! Den räddade min dag. Och kostade mig lika mycket som en lunch på stan.
Varje dag när det är dags för middag får jag en black-out. Min fantasi är verkligen sämst just nu och det känns som om jag lagar samma typ av mat var eviga dag. En till två kycklingrätter i veckan, köttfärssås en dag och stekt fisk en annan. Där emellan sallader eller restaurangbesök. Undrar hur det kommer sig att det är så svårt bara för att man inte får ha ”de vanliga” kolhydratrika tillbehören till? Tror det är för att vi LCHF-are behöver mer kött och fett. Vi kan inte bara göra en tomatsås eller äta en kassler som den är, det blir både tråkigt och lite fattigt då. På grund av mitt problem att hitta på maträtter tänkte jag bjuda på en food bonanza för att ge dig lite inspiration. Kanske kan du göra detsamma för mig?
Finsmakare kanske jag inte är men jag har alltid haft känsla för kvalitet när det kommer till mat och dryck (kanske även när det gäller kläder och inredning). I Sverige är vi inte så bortskämda med bra kaffeställen utan kör på med våra vanliga cafékoncept med billiga espressomaskiner och outbildad personal. Dyrt är det också (jämför med ca 25 kronor för en latte i Sydney)! Här däremot är kaffekulturen ganska utpräglad och det är mycket tack vare att landet är så nytt och att man därför vågat låta de som kan (italienarna i detta fall) lära australiensarna hur man gör en cappuccino med kärlek. Här kan du inte jobba som barista om du inte är en skolad sådan med certifikat. Dessutom har caféerna och restaurangerna ordentliga maskiner (läs La Marzocco) så det är ingen risk att det står någon okunnig, blassé snärta och skummar din mjölk till latten. En sådan dyr investering kräver sin personal. Det här med riktiga maskiner, suveräna bönor och espresso med perfekt crema har gjort att jag blivit lite av en snobb i det hänseendet. Och numera tar jag endast en kopp svart guld på ställen som har en schysst maskin och ett kaffe av kvalitet. Just nu är det enkelt att gå till Sonoma eftersom vi i princip bor granne med dem. Förutom jäkligt bra kaffe och trevlig personal har de även gudomliga bakverk till den som tycker om och tillåter sig att äta sådant. (Ja, jag har smakat deras kanel- och äppelsnurra samt en banan- och chokladmuffin – fick det gratis en gång!). Men även om de är duktiga på allt ovan bör jag påpeka att de är mest kända for sina surdegsbröd. Som man kan få färsk ricotta och avokado på…Mmmm så gott! Fast vad vet jag? Jag äter ju inte bröd! 
Hur dricker du ditt kaffe?
Jag tar och kör en sjukomgång till när jag ändå håller på. Eftersom jag varit så friskt de senaste åren måste jag ta igen det nu antar jag. Kände redan igår att halsen och ögonen kliade men hoppades i min enfald att det var pollen. Tror jag har snutit upp en hel toapappersrulle på jobbet idag 
Hoppas snorandet går över fort, jag hade ju precis kommit igång med träningen igen och vill verkligen inte halka efter mer än jag redan gjort. Min teori är att mitt immunförsvar fått sig en rejäl törn pga lunginflammationen och att jag nu smittas av minsta lilla bacill. Får kanske leva i celibat ett tag?
Igår kväll efter att ha pratat med mina älskade föräldrar kände jag hur jädra mycket jag saknar dem just nu. Jag saknar även min håriga lillebror och önskar att de alla tre var här. Då skulle jag ligga i soffan med katten på magen, pappa masserandes mina fötter och mamma serverandes något hembakt med en kopp te. Ja, jag skulle fuska och njuta av varenda sekund. Jag skulle för en dag eller två förvandlas till Irina 7 år…
Ska nog hyra en film på iTunes idag igen. Såg One Day i fredags och jösses vad jag bölade! Ikväll får det nog bli en feel good i stället.
Förkyld kram och önskan om en fortsatt fin måndag!
På den här gatan, i ett rött hus med vita knutar har jag spenderat många fina stunder. Snart är det huset sålt och mitt föräldrahem blir ett annat, där förhoppningsvis många fler fina stunder ska spenderas.
